Är faktiskt stol att jag lyckas åstadkommit 7376st steg med stegräknaren! Jag vet att man helst ska gå 1000st men för en soffis som jag är det som jag ha gått skitbra! Gick en prommis på typ en timme och på kvällen gick jag hem från träningen...som för övrigt inte blev av för att tränaren satt fast på Arlanda och inte kunde någon annan ta träningen heller! *sur*

Visste ni att man kunde tävla i skönhetstävlingar fast man har blivit träffad av en landmina (och därmed kanske förlorat en arm eller ett ben)?

Läste i aftonbladet på nätet och hittade en artikel och tydligen så kan man tävla ändå! Självklart i en speciellt arragerad tävling men ändå! Jag tycker att detta är bra att man uppmärksammar ändå. På något vis kan det stärka alla de männsiskor som varje dag råkar trampa på en landmina, alla männsiskor behöver ju förebilder och jag tycker att detta är ett utmärkt sätt att visa att man kan faktiskt lyckas i livet ändå!

Som kanske många vet så ligger ju landminor kvar även fast kriget är slut för länge länge sedan. Vissa fält märks ju naturligtvis upp så att att människor  i de drabbade länderna vet att "där är det minor". Men vad tror ni händer med pojken var bolls studsar i det markerade och avgränsade området? Det är ju inte så att han läser skylten utann i all sin iver springer han för att hämta sin älskade boll. Kanske har pojken tur att klara sig  och kanske har han oturen att kliva på en utav minorna...

När man vakande i morse (!) sken solen som aldrig förr! Ska sätta på mig min nyinköpta stegräknare och ut och promenera lite hade jag tänkt! *smile*

Det bästa utav allt är vell att kunna ta med sig sin Ipod så att man kan lyssna på musik undertiden! Blir så tråkigt annars...